Pluspoäng till den som tar citatet i rubriken.

I alla fall: jag fick häromdagen en kommentar som jag har fått rätt ofta på senare tid. Eller ja, den kommentaren brukar föregås av frågan – ”är det där dina egna naglar?”.
Beroende på vilket humör jag är på brukar jag svara på ett par olika sätt. Antingen så säger jag -”ja, det är mina naturliga naglar”.
Är jag en smula sur av mig (vilket händer ibland, men inte ofta) så svarar jag -”nej”. Är jag på mitt sarkastiska humör som vissa av mina vänner försöker tillskriva mig med jämna mellanrum men jag så klart inte alls förstår var det kommer ifrån så brukar jag svara -”nej. Jag hittade en övergiven kvinna på gatan som inte hade någon som helst nytta av sina naglar, så jag ringde min lillebror som jobbar som snickare och därför har en massa oförklarliga verktyg i sin ägo. Han slet sedan, på min befallning av kvinnan sina naglar och jag tog hem dom, limmade dom över mina små stumpar och lackade så in i helvete”.

Kommentaren var i alla fall: -”guuuuud vad långa naglar du har!” Jag måste erkänna att jag blev lite tagen på sängen där, för jag tycker inte att jag har särskilt långa naglar. För mig är dom korta.

Men så gick jag tillbaka i arkivet, en sisådär tre månader och tittade på vad jag hade fotat för nagellack då.
Vi kan väl säga att jag fick ta en liten reality check, för mina naglar är som mitt hår – det växer så det knakar. Fast naglarna uppvisar inga gråa hårstrån även fast jag färgar, så jag vet egentligen inte om liknelsen är så… bra.

Lacket som ligger på de korta naglarna är för övrigt ett av mina absoluta favoriter; China Glaze – ”White Cap”.

Väldigt icke-opakt och om man målar ett lager så ser det ut som ett genomskinligt fast liiiiite mjölkvitt lack med små, små guldflakes i det. Ett andra lager och man börjar ana opaciteten i lacket och guldet framträder tydligare. Tre lager och – HALLÅ? Det där guldet är inte guld. Eller jo, det är guld men inte bara. Det skimrar lite i… hm, kanske grönt?

Fyra lager och nu börjar man på allvar fundera över om man druckit vin under tiden man la på lacket. För det här är inte ett vanligt, skimrande vitt lack med lite guld i. Ooooh, no. Nu börjar de där guldflecksen ändra färg. Efter fjärde lagret så sitter jag (det här händer varenda gång – man kan ju tycka att jag borde ha vant mig nu, eller hur?) och kan inte göra annat än att stirra på mina naglar. Dom skimrar nämligen i alldeles för många färger för att jag ska kunna nämna alla, och det är så oerhört vacke….