tell me about…OPI. Ett av mina absoluta favvolack när det kommer till den vampiga sidan av mig. Mörkt, mörkt rött utan skiftningar. What you see is what you get, eller som kidsen säger WYSIWYG. Nu kan jag ha fått det där om bakfoten, men så har jag passerat 30 också.

I alla fall – lacket är helt gudomligt att leka med. Här är det två lager, men om jag hade vågar hade det funkat med ett. Det täcker helt fantastiskt och är lika fantastiskt att titta på. Egentligen var planen att bara ha lacket på som det var men det var längesedan jag körde lite smalpenselmålning. Så, under tiden håret torkade och jag satt med mobilen intryckt mot axeln målade jag kvickt på lite streck. För ja, att lyfta en mani kan ibland innebära att du ger det ca 90 sekunder. Till det vita använde jag Depends vita Art liner och svårare än såhär behöver det inte vara.

Förmodligen kommer jag i morgon bygga på det hela med ett par streck i silver, för man måste faktiskt ha lite bling i tillvaron. Även om det är en sketen torsdag. Men tills dess så ser naglarna ut såhär.