Jag måste erkänna att jag har gjort det oerhört lätt för mig den här gången. Och varför inte, liksom? Ända sen jag i ett obevakat ögonblick kom på att jag skulle tolka musik genom nagellack så har jag mentalt slungat mitt rådhåriga lilla huvud i väggen ett flertal gånger. För det är ju den där lilla detaljen med inspiration. Jag är inte känd för att vara inspirerande, så you do the math, peeps!
I alla fall, igår kväll så var jag och några fina människor ner på ett av stadens festställen och lyssnade på Israel Nash Gripka, och efter den upplevelsen var jag så musikkär och pepp att det första jag gjorde var att ta fram nagellacken. Eftersom jag gjorde det här sent, sent så kan jag såklart stoltsera med ett fingeravtryck på ena nageln som skulle kunna göra vilken CSI-snubbe spm helst att gråta av ren och skär lycka.
– ”Amen kolla in det HÄR avtrycket då’rå, behöver inte ens köra det i AFIS. Det är ju så tydligt att det nästan stavar namnet på vår misstänkta!” /insert fulgråt a la Helena Bergström och ni fattar va?

Mavalas ”Black” som bas. Ett lack som ungefär en halv nanosekund efter att det ens börjat torka bestämde sig för att dra sig tillbaka. Från tipparna vill säga. Annars helt okej, två lager och överkomlig torktid.
Över det drog jag på lite ””Matte Magic” från China Glaze för att få det… eh, matt. Duh. Detta eftersom jag skulle använda mig av små mängder färg som jag vet skulle försvinna helt om även det svarta lacket var blankt. Lite dottingtool-ande och nagelpetar-grejs (det röda är ”City Siren” från nya CG-kollektionen Metro, det gröna är min favvo ”Gussied up green”, även den från CG) så slog jag till stort och använde Depend’s svarta liner för att göra en övertydlig koppling till låttiteln. Någon som kan gissa vilken låt jag tänker på?

Det är så klart den här. Och den där övertydliga detaljen är ju då (såklart) manen som viftar i vinden.